Känner du av en konstant stress och oro som går i dig som en fläkt som står på? Sätter du dig bara på vissa platser på bussen utifall att någon skulle börja bråka med dig eller märker du att du ler för ofta mot främlingar för att de inte ska tro att du är farlig? Då är det troligt att du känner av en så kallad minoritetsstress.
– Det är en stress som går utöver vanlig stress. Alla vet att mycket negativ stress är dålig för både fysisk och psykisk hälsa. Så när vi lägger till minoritetsstress så är det lätt att förstå att det leder till ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa, säger psykologen Hanna Wallensteen. På Interfem har vi länge arbetat med frågor om minoritetsstress. Bland annat hålls det nätverksträffar där våra medlemmar får möjlighet att tillsammans prata om sina erfarenheter.
I vårt arbete har vi fått möjlighet att prata med psykologen och föreläsaren Hanna Wallensteen. Hon har på senare år blivit ett bekant ansikte för stora delar av allmänheten. Inte minst efter sitt sommarprat i P1 år 2021 men också för att hon är en av få psykologer i Sverige som jobbar med och intresserar sig för frågor om minoritetsstress. I vårt samtal förklarar Hanna Wallensteen vad minoritetsstress innebär för den som lever med det och vad man kan göra för att hantera den stressen.
Vad är minoritetsstress?
Minoritetsstress är ett begrepp som beskriver hur individer inom en minoritet eller en ickenormativ grupp i samhället påverkas av det strukturella förtryck och stigma som finns gentemot gruppen.
- En stress som majoritetsgruppen inte upplever
- Stress som är kronisk i bemärkelsen att den kan finnas med oss hela livet. Från att vi är barn till att vi dör och i många olika sammanhang.
- Det är en stress som går utöver vanlig stress kring tider, uppgifter, ekonomi, etc..
”Det som händer är att individer i minoritetsgruppen kan oroa sig för att mötas av dessa negativa inställningar som finns mot deras grupp. Det är den oron som kallas minoritetsstress. Detta är inte en diagnos. Jag kan inte gå till en doktor och få ett piller mot minoritetsstress. Det som skulle hjälpa är att gå in och ta bort de fördomar och stigma som finns gentemot minoriteter. Det hade varit botemedlet.”
Hur reagerar en person som känner minoritetsstress?
Hanna Wallensteen delar in utsattas reaktioner i tre olika förhållningssätt och förklarar varför man reagerar som man gör men också vilka konsekvenser det kan få för den som lever med minoritetsstress.
- Det ena är att man blir väldigt uppmärksam på tecken på att jag ska bli bemött utifrån de här negativa föreställningarna. Hypervaksamhet eller hyperuppmärksamhet. Att jag är vaksam och försöker minska de negativa effekterna av omgivningens negativa förväntningar genom att hela tiden vara beredd.
– Problemet är att vi är i ständig beredskap. En ständig stress. Och som sagt; stress sliter. Det kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, ångest, depression, beroendesjukdomar. I engelskspråkig litteratur pratar man om ”weathering” alltså att det nöter ner oss, säger Hanna Wallensteen. Det är också risk att vi blir så uppmärksamma att vi reagerar även på sådant som andra inte uppfattar som nedsättande, vilket kan göra oss mycket ensamma med våra upplevelser.
- Det andra är att jag i stället försöker att dölja min minoritetstillhörighet och förstärka min normtillhörighet så att jag smälter in så mycket som möjligt i mängden. Jag vill kalla det assimilering för detta innebär att jag försöker efterhärma normen.
– Baksidan här är att om jag hela tiden ska dölja en del av mig själv så har jag ju inte heller riktigt tillgång till hela mig. Och andra som möter mig har inte heller det. Det som blir väldigt problematiskt är om jag tar med det här i mina nära relationer. Om jag ska låtsas att jag inte har en utländsk bakgrund, trots att hela eller delar av min släkt kommer därifrån eller att jag själv inte har ett vitt utseende. Vem blir jag då? Vem får min partner eller min nära vän lära känna?
- Det tredje förhållningssättet är att jag internaliserar de negativa föreställningarna och tänker att de föreställningarna stämmer. De som hör till min grupp är sämre, mindre värda, dåliga, fula eller inkompetenta till exempel.
– Fördelen är att jag undviker konflikt. Om någon säger fy fan alla som är som ni är dumma i huvudet och jag håller med: “Ja det är vi verkligen!” så blir det ingen konflikt. Men nackdelen är naturligtvis att jag bygger en väldigt negativ självbild som kan gå ut över vem jag tror att jag kan vara och bli. Vad jag vågar drömma om och hoppas på. Och det kan ju väcka väldigt mycket vrede och kännas orättvist men det kan också leda till stor hopplöshet och passivitet. Det är ingen idé att jag försöker eller anstränger mig. Jag kan lika gärna ge upp. Allt är hopplöst. Jag kommer aldrig träffa någon. Ingen vill ha en sådan som jag.
Hannas tips på hur man kan hanterar minoritetsstress
– Det är två saker som jag brukar lyfta. Den ena är socialt stöd och gemenskap. Att söka andra med liknande erfarenheter som vi själva. Spegla mig i andra med liknande erfarenheter och också hitta möjliga vägar att orka vidare. Det är jätteviktigt och värdefullt.
– Det andra jag brukar prata om är självomsorg. Eftersom minoritetsstress innebär en ytterligare stress utöver all annan stress som vi alla upplever i samhället så lever vi med en ytterligare belastning. Då är det extra viktigt att vi skapar sådant som vi mår bra av, som minskar stress och ökar återhämtning i vår vardag.
Hanna Wallensten brukar prata om fem typer av hälsa som man kan beakta:
1. Fysisk hälsa, till exempel äta, sova, träna lagom
2. Psykisk hälsa, till exempel hitta balans mellan stimulans, aktivitet, arbete, vila, tankar, känslor och beteenden
3. Social hälsa, kort sagt att umgås med människor som vi mår bra av
4. Andlig/existentiell hälsa, till exempel att be, att ta stöd av en församling, gå ut i skogen och känna att en är del av något större. Vi har alla väldigt olika sätt att känna spiritualitet.
5. Kreativ/skapande hälsa, till exempel musicera, skriva, dansa, baka eller meka med bilen, men också ta del av sådant som är skapat såsom att läsa böcker och poesi, se teater, konst och arkitektur osv. Sådant som stimulerar och ger.
skriven av Carolin Gadallah (2023)
bilder av #modelhousesweden
Interfem arbetar aktivt för att vara en mötesplats för kvinnor, transpersoner och icke-binära som rasifieras, bli medlem och få inbjudningar till våra nätverksträffar (vi står för alla resor) där vi bland annat diskuterar minoritetsstress och andra verktyg för att stötta varandra.
🔗Länk till medlemsregistrering
