Rasha, en kvinna med en rik historia och ett kall till att skapa förståelse mellan kulturer och identiteter, tar oss med på hennes resa genom livet, från Egypten till Sverige och tillbaka igen, som en framstående röst för interkulturell dialog och HBTQ-rättigheter.
“Jag gillar att ställa frågan vad kommer du ifrån och inte vart kommer du ifrån” så öppnar Rasha intervjun när Interfem frågar vem hon är. Rasha, född och uppvuxen i Alexandria, Egypten, tillbringade de första 30 åren av sitt liv i denna historiska stad. Efter att ha ägnat sig åt studier inom engelsk litteratur kom hon till en viktig vändpunkt i sitt liv. För första gången i sitt liv hade hon blivit förälskad i en kvinna. Men den olyckliga kärleken orsakades inte av fransyskan, istället var det drömmen om revolution som slet hennes hjärta i bitar. ”Revolutionen i Egypten var min största dröm. Men den tog också en enormt stor påverkan på mitt välmående” delar Rasha med sorg i rösten. Hennes akademiska resa inom litteraturen hade utrustat henne med en skarp analytisk förmåga och kritiskt tänkande. Genom litteraturen hade hon kunnat utforska otaliga mänskliga berättelser, resa genom tid och rum, och fördjupa sig i olika civilisationers erfarenheter. Med en bakgrund inom litteratur och en stark känsla för människors berättelser, fann hon en plattform för sin passion genom utbildning och arbete inom internationella organisationer som Anna Lindh Stiftelse och Search for Common Ground.
”Revolutionen i Egypten var min största dröm. Men den tog också en enormt stor påverkan på mitt välmående.”
Men det var inte enkelt. Att flytta till ett nytt land, även om det var fyllt med välkomnande, medförde en känsla av osäkerhet och en kamp med identitet. Rasha delar öppet sina känslor av att leva ett ”dubbelt liv”, där hon inte kan vara öppen med sin sexuella läggning gentemot sina föräldrar och sin egyptiska bakgrund.
I Sverige öppnades nya möjligheter för Rasha att utforska sin sexualitet på ett mer öppet sätt. “När jag flyttade till Sverige 2013 för att studera så hade jag långt hår. Efter första veckan i Malmö klippte jag mitt hår kort. En kompis till mig sa ‘If a woman cut her hair in a radical way she is bound to have a radical change in her life.’” Hon var grek och förstod Rasha på ett sätt som de som delar Medelhavets kultur och erfarenheter kan förstå. Hon frågade om Rasha var gay.
“Det var första gången jag hade fått den frågan, och jag funderade en stund och insåg att kanske var jag det faktiskt”. Lite visste Rasha då att hennes nuvarande fru också gick i samma klass.
Idag betraktar Rasha Göteborg som sitt hemland. Det är här hon har funnit sin familj, sitt ”chosen family”. Men trots denna starka anknytning känner hon sig motvilligt som svensk. Sedan Rasha först kom till Sverige har mycket förändrats. ”Ibland önskar jag att jag kunde stå på Gustav Adolfs torg och skrika till folket: Vakna! När ska ni vakna upp?” Rasha uttrycker sin frustration över varför majoriteten av befolkningen verkar passiv gentemot islamofobi, rasism, det pågående folkmordet i Gaza och de växande samhällsklyftorna.
”Jag minns ett projekt jag drev på Världskulturmuseet: Demokrati finns inte. Vi gör den.” Denna tvivelaktiga känsla över Sveriges politiska klimat är något som tynger Rasha dagligen. Särskilt efter händelserna i Gaza känner hon en djup sorg och skam över Sveriges dubbelmoraliska politik.
”Ibland önskar jag att jag kunde stå på Gustav Adolfs torg och skrika till folket: Vakna! När ska ni vakna upp?”
Även om hon tilldelades sitt medborgarskap 2022 markerades datumet i hennes kalender som en ”återfödelse” och en ”ny början”, men när hon ser på de fortsatta händelserna i Gaza och regeringens passivitet över detta, känns det som om allt varit falskt.
Hennes senaste projekt, Habibi-utställningen, är ett kraftfullt uttryck för detta engagemang. Med fokus på HBTQ+ konst från arabvärlden, Iran och Afghanistan, är det en hyllning till kärlek och identitet i ansiktet av motstånd och förtryck. Genom konst och berättelser försöker Rasha och hennes team skapa en plattform för röster som sällan hörs och för att hedra minnet av dem som kämpar för sin sanning, som Sarah Hegazi som tog sitt liv som en följd av tortyren hon utsattes för i Egypten efter att hon modigt visat sig med prideflaggan.
“Vi hälsar alla välkomna till invigningsfesten som äger rum fredagen den 23 februari från klockan 19 och framåt,” berättar Rasha entusiastiskt. ”Det kommer att vara en festlig tillställning med dragshow, dj och spännande performance-nummer.” ”På lördagen erbjuder vi dessutom samtal med de konstnärer och kuratorer som är ansvariga för att skapa denna unika utställning. Många av dem har rest från olika delar av världen för att delta,” tillägger hon. Utställningen, med titeln ”HABIBI – THE REVOLUTIONS OF LOVE”, kommer att äga rum på Medelhavsmuseet i Stockholm. För besökare som redan har årskort är inträdet fritt under invigningshelgen, medan andra kan köpa dagsbiljetter för att delta. Det är värt att notera att utställningen kommer att vara tillgänglig fram till februari 2025. Rasha nämner också ett spännande inslag: ”Vi har valt att göra både svenska och arabiska till officiella utställningsspråk, eftersom vi ville lyfta fram en ny form av mindre könsdiskriminerande version av det arabiska språket och arabiska är det officiella språket för en av de största minoritetsgrupperna i Sverige.
Rasha fortsätter att kämpa för sina övertygelser, trots de utmaningar och tvivel hon möter. Som samordnare för Anna Lindh Foundation fortsätter hon att främja interkulturell dialog och samarbete, och som en röst för HBTQ-rättigheter fortsätter hon att belysa och hedra dem vars röster ofta ignoreras.
I en tid av politisk oro och ökande oro för mångfald och rättvisa, står Rasha som en symbol för mod, uthållighet och hopp. Genom sitt arbete och sitt engagemang för förändring visar hon oss värdet av att kämpa för en värld där alla kan vara sig själva och accepteras för den de är.
skriven av Niki Chalusi
Interfem arbetar aktivt för att vara en mötesplats för kvinnor, transpersoner och icke-binära som rasifieras, bli medlem och få inbjudningar till våra nätverksträffar (vi står för alla resor) där vi bland annat diskuterar minoritetsstress och andra verktyg för att stötta varandra.
