I en värld där rättvisa och jämlikhet är brännande ämnen, är det ibland svårt att hitta röster som lyckas balansera styrkan i sina budskap samtidigt som de upprätthåller ett kritiskt tänkande och en öppenhet gentemot andra åsikter. Det lätt att bli överväldigad av högljudda röster och polariserade åsikter. Men mitt i denna kakofoni av debatter och kritik framträder en unik röst som strävar efter att främja förståelse och empati: Ayishat Akanbi. Som en stylist, kulturkritiker och konstnär från London har Akanbi gjort sig känd genom sin video ”The Problem with Wokeness”, där hon utmanar konceptet om att vara ”woke” och uppmanar till en mer medkännande och nyanserad diskussion. I denna blogg kommer vi att utforska tankevärld och hennes strävan efter att skapa förståelse och enighet i en värld som alltför ofta präglas av konflikt och oförståelse, samtidigt som vi ska utforska hur detta står i relation till frågor om minoritetstress, makt och intersektionalitet.
Trots fördelarna med att vara medveten om sociala frågor pekar Akanbi på utmaningarna med wokeness. Hon argumenterar för att wokeness ibland kan leda till att komplexa ämnen reduceras till reaktionära och känslobaserade diskussioner. Genom att fokusera på ilska, förtryck och skuldbeläggning blir det svårt att uppnå nyanserade och ömsesidiga förståelser. Istället för att främja empati och medkänsla kan wokeness ibland leda till intolerans, oförsonlighet och begränsningar i diskussionen.
I Ayishat Akanbis video ”The Problem of Wokeness” tar hon upp en intressant synpunkt som berör många människors erfarenheter. Hon påpekar att wokeness, eller medvetenhet, har i vissa fall berövat människor på medkänsla och istället ersatt det med moralisk överlägsenhet. Ayishat betonar att medkänsla och empati är avgörande för varje social rörelse och för att uppnå verklig framgång och förändring. Hon menar att när vi har medkänsla och empati kan vi ofta se att vi har mycket mer gemensamt med varandra än det som skiljer oss åt. Problemet är det system under vilket vi lever som påtvingar oss att gruppera oss baserat på våra olikheter. Utifrån en intersektionellt maktperspektiv, som Interfem utgår ifrån, är det viktigt att lyfta att det oftast är de med mindre makt som tvingas till att ha empati för de med mer makt. Den “normbrytande” behöver kunna ta den “normbekräftande” personernas perspektiv för att höras, bli bekräftade och få tillgång till sina rättigheter.
Ayishat förmedlar budskapet att det radikala inte ligger i att bråka och argumentera med varandra, vilket faktiskt kan vara ganska konformistiskt. Istället är det radikala att vara vänlig och förstående mot varandra. Hon menar att en fara med wokeness är dess reaktionära natur, där man agerar utifrån känslor som ilska, förödmjukelse och hämnd, vilket inte alltid lämnar utrymme för nyanserad förståelse av komplexa frågor. Det är underbart att kunna ha tillgång till tålamod och ett inre lugn men det är viktigt att ha med oss, utifrån ett maktperspektiv, att de som blir utsatta för sexism, felköning och rasism inte alltid har den mentala kapaciteten till att vara vänlig och förstående. Det som Ayishat tar upp är att i dessa fall är det viktigt att välja när en ska ta sina strider. I en intervju under programmet “All About Women 2019” reflekterar Ayishat även över hur sociala medier har gett oss alla en röst och möjlighet att uttrycka våra åsikter och frustrationer, vilket i teorin är fantastiskt, men i praktiken kan det vara utmanande och utmattande att diskutera aktuella ämnen online. Hon menar att det är viktigt att vara medveten om hur vi närmar oss dessa ämnen och att vi bör vara öppna för att kritisera och ifrågasätta våra egna tankar och åsikter. Ayishat betonar även att det är viktigt att skilja på att vara arg och att vara våldsam, och att kvinnors och icke-vita personers ilska ofta stigmatiseras som hot och våld istället för att ses som en normal reaktion på övergrepp. Hon påpekar att kollektiv ilska har lett till viktiga rörelser som #MeToo och Black Lives Matter, men att det också kan vara svårt att diskutera ämnen på nätet och att det ibland leder till att vi angriper varandra istället för att arbeta tillsammans mot en balanserad och rättvis samhällsutveckling. Ayishat avslutar med att poängtera vikten av medkänsla, att skilja smärta från resonemang för att uppnå tydlighet och enighet, samt att vara öppen för att lära och förstå även de idéer och perspektiv som utmanar oss.
Ayishat understryker vikten av att inte fastna i att försöka övertala dem som inte går att bli övertalade, utan istället söka efter människor som är engagerade i att bli bättre och lära sig av sina misstag. Hon påpekar att det finns en tendens att skamfördela människor i digitala rum och på sociala medier, där det blir som en digital version av skolmatsalen där vi väljer vilka som får sitta med oss och vem som får ha en röst i olika ämnen. Detta strider mot målet för social rättvisa, som Ayishat menar handlar om att se varandra som individer och inte bara som medlemmar i olika grupper baserat på kön, ras eller sexuell läggning.
Ayishat Akanbi är skeptisk till identitetspolitikens roll i dagens samhälle och poängterar att även om den kan ha sitt ursprung i en önskan om att känna sig betydelsefull och erkänd, kan den också riskera att spela upp en sorts tävling om vem som har det värst, vilket inte speglar den verkliga mångfalden och komplexiteten i människors liv. Hon påpekar att om vi istället vågar vara ärliga med våra känslor istället för att enbart uttrycka våra politiska åsikter, skulle vi inse att vi har mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Först när vi uppnår den förståelsen kan vi fokusera på att adressera de gemensamma förtrycken och orättvisor som vi alla kan stå enade emot.
Här förmedlar, Akanbi, en stark och insiktsfull syn på problemen med wokeness och identitetspolitik. Hon uppmanar oss att vara mer ärliga mot oss själva, att vara responsiva istället för reaktionära och att söka en djupare förståelse för både oss själva och varandra. Genom att erkänna våra gemensamma strävanden efter tillhörighet och acceptans kan vi kanske lämna bakom oss etiketter och istället se varandra för de komplexa individer vi är, bortom ytan av kön, ras eller sexuell läggning. Det är en paradox att kunna vara medveten om intersektionella maktstrukturer och samtidigt inte agera reaktivt på dem – vilket är otroligt svårt men även otroligt befriande.
Det är tydligt att Ayishat Akanbi har fördjupat sig i olika ämnen och uttryckt sina åsikter och erfarenheter i sina intervjuer. Genom sina reflektioner ger hon oss insikt i sin syn på kultur som något begränsande och något som kan hindra ens potential. Hon betonar även vikten av ärlighet och att uppmuntra ärlighet i allt hon gör. Ayishat berättar öppenhjärtigt om en tid i sitt liv då hon kände sig som en pojke i intervjun “Culture is Cancerous to Art & Art As A Way Of Revealing Hidden Truth” och om den process hon har gått igenom för att förlora kontrollen över sitt tidigare kontrollerande sinne. Hon framhäver behovet av en mer holistisk syn på mental ohälsa och att vissa ämnen kan vara kontroversiella att diskutera.
I sina tankar reflekterar Ayishat också över hur hon har förändrats över tiden. Hon erkänner att hon tidigare hade en mer radikal syn på sociala frågor och att hon bar på ilska och såg många som fiender. Men hon har nu antagit en annan approach och strävar efter att förstå och engagera sig med olika perspektiv, även om hon inte alltid håller med dem. Hon betonar vikten av att släppa ilska och att det är viktigt att inte fastna i extrema tankesätt. Ayishat framhäver även vikten av att hålla olika sanningar och perspektiv samtidigt och att söka efter en medelväg eller ett balanserat synsätt.
Ayishat Akanbis reflektioner ger oss en inblick i hennes personliga utveckling och den mognad hon har erfarenhet under sin resa. Genom att vara öppen för förändring och vara villig att ompröva sina åsikter visar hon på vikten av att vara flexibel och att utvecklas som individ. Ayishats syn på ärlighet, balans och dialog erbjuder en värdefull vägledning i vår strävan efter att förstå och skapa en mer inkluderande och harmonisk värld.
…
Ayishat Akanbi föddes och växte upp i Southampton, England. Hennes nigerianska muslimska mamma hade svårt att förstå hennes dotter och hennes intresse för en egen stil. Redan tidigt i livet insåg Akanbi att hon var intresserad av psykologi och hur kläder kan påverka allmänhetens uppfattning. Hon vägrade att passa in i förväntningarna på en traditionellt feminin kvinna och var inte heller en ”tomboy”. Hon hade en egen, något excentrisk stil som uttryckte hennes unika identitet. Genom sin personliga stil har Akanbi utmanat konventioner och visat att mode kan vara ett verktyg för självuttryck och empowerment.
Ayishat Akanbi har blivit en förebild för många genom sitt modiga arbete och sina starka budskap. Hon har visat att självständighet, jämlikhet, kritiskt tänkande och acceptans kan vara grundläggande principer för att skapa en mer rättvis och inkluderande värld. Genom sitt engagemang för att öka medvetenheten och starta viktiga samtal har Akanbi inspirerat andra att ta ställning. Du kan följa henne på Twitter.
Interfem arbetar aktivt för att vara en mötesplats för kvinnor, transpersoner och icke-binära som rasifieras, bli medlem och få inbjudningar till våra nätverksträffar (vi står för alla resor) där vi bland annat diskuterar minoritetsstress och andra verktyg för att stötta varandra.
🔗Länk till medlemsregistrering
Håll dig uppdaterad med Interfem! 🌟
Genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev får du förstahandsinformation om våra senaste inlägg, insikter och evenemang. Var en av de första att veta om våra kommande event, där platserna kan vara begränsade Anmäl dig nu och ta del av kunskap, gemenskap och styrka.
