Antirasistisk afton
To be or not to be, eller i modernare variant över-leva eller
under-leva, eller hur länge ska vi fortsätta att använda oss av
falskdikotomi. Det är kanske på tiden att finna en annan
modell även om det kan skapa dilemman i livet! Man kan resonera
kring saker och ting. Det gjorde Yael Feiler, fil. dr. i
teatervetenskap, pedagog och kulturskribent, lärare och forskare
vid Södertörn högskola och Tiina Rosenberg, teatervetare,
genusvetare, professor och mycket annat i Interfems öppna
seminarium för en fullsatt sal.
Tiina Rosenberg och Yael Feiler
Samtidigt som askmolnet från Islands vulkan långsamt svepte över
Skandinavien berättade Tiina och Yael om ett decenniums
teaterutveckling i Sverige. Om hur långsamt förändrade teaterns
arena, om hur lång tid det tog tills ´färgade` teaterkonstarbetare
accepterades, dock inom det moderna dramat. I klassiska
uppsättningar fanns/finns det inte en given plats för
alla.
Yael och Tiina presenterade begreppett "färgblind
rollbesättning" som innebär att man tar hänsyn till talang och
personlighet istället för hudfärg när man väljer skådespelare till
en uppsättning. De citerade ur tidskriften Nummer.se och beskrev
hur svårt det var för svenska teatrar att börja tillämpa detta
synsätt under de senaste tio åren.
Det är oundvikligt, allting tar sin tid, att
förändra tar tid, menade Tiina. Och det verkar överensstämma
med livets naturliga företeelser i allmänhet, det mesta
inträffar av egen kraft och det tar tid. Se på askmolnet som vi ska
leva med, under hur lång tid ska luftrummet stanna upp över
Sverige? Ingen vet. Vilka konsekvenser får vi av vulkanens
eruptioner? Ingen vet med säkerhet.
Lika lite vet vi om vi någon gång i framtiden kommer vi att
sluta att vara så färgcentrerade och jag menar inte naturens vackra
färger, eller de kraftfulla vita, bruna, gråa nyanserna på askmoln
från vulkanens utbrott, jag menar människors vackra och kraftfulla
hudfärger.
Om vi stannar upp och tittar en liten stund på
varandra, vad ser vi? Vi kan konstatera att vi inte har samma färg
på huden, det är olika nyanser av vitt, gult, rosa, oliv, brunt och
andra färger som vi inte har förmåga eller tid att upptäcka. Ändå
är vi fixerade vid färger och inte bara av hudfärger för den
delen.
Victoria Kawesa och Viktorija Kalonaityte talade om färgers
betydelse. Det är andra färger och färgnyanser som vi fixerar vid
våra liv. Från svagt rosa till rött, grönt, blått och annat.
Varför? Ingen vet, eller vi kanske kan spekulera om makt,
strukturer, politik, hierarkier.
Yael presenterade sedan en ny teatergrupp - "Svart scenkonst"
som definierar sig just utifrån färg: en teatergrupp bestående av
svarta teaterarbetare! Hur går det ihop med "färgblind
rollbesättning"? Tiina och Yael diskuterade frågor med anknytning
till detta. Är det alltid rätt att tillämpa "färgblindhet" eller
måste det bero på vem var och hur? Diskussionen kretsade också
kring representation och kring likheter och skillnader mellan
kampen för jämställd scenkonst och antirasistisk scenkonst.
Hur ska vi då leva? Lev i livets teater och förändra, det var
det jag fångade upp i Tiina och Yael skildring av teater i Sverige.
Kanske har jag missuppfattat ord eller har misstolkat, men ändå
vill jag i min lilla verklighet ha det så. Jag vill leva med i
livets teater som kanske kan innebära att finna livskvalitet. El
futuro lo dirá - det får framtiden återspegla.
Mirtha Osorio
mirtha.osorio@interfem.se